S/Y ELENA

S/Y ELENA

Martinique, St. Lucia, Bequia, Tobago Cays, Mayreau,Cariacau, Grenada och Trinidad.

ResebrevPosted by mats Sat, August 15, 2009 00:32:14

Hej alla glada vänner.

Vi eller snarare Skip har varit utsatt för sabotage från datorn. Han har skrivit ett resebrev över 45dagar som datorn har gömt eller ätit upp. Så nu får jag överta skrivandet eftersom han har mycket mekande att göra med Elena. Nu får ni alltså se våran resa genom mina ögon istället.

12/5

I dag går vi vidare till Martinique, 47 M. Det är blåsigt och gungit, vinden mitt i nosen. Efter 10 timmars segling ankrade vi i Fort de France. Vi har lämnat plåtskjulen bakom oss, här är det moderna höghus. Det ser ut som en Europeisk stad.

13/5

Vi går runt på stan och tittar.Det är mycket att se på här i ”Frankrike”. Så mycket vackra kläder och vackra kvinnor.Alla är välsminkade och välklädda, medan vi går omkring och svettas i våra gamla shorts.

14/5

Pirko och jag har fått permission på fm. Vi åker in till stan för att shoppa. Vad skall man då handla i ”Frankrike” jo naturligtvis häftiga underkläder, så det blir det till våra mäns stora glädje. Sedan åker vi vidare till Le Marine. På kvällen tar vi dingen i land för att äta middag. På tillbakaresan kör Skip vilse, här är många båtar och alldeles mörkt. Vi kör runt runt, och jag förbereder mig på att övernatta i dingen.Efter en halvtimmes resa, som borde tagit 5 min upptäcker vi henne ELENA. Äntligen hemma. Inte nog med detta. Där möter vi Janne o Pirko, de (eller Janne snarare) har kört på grund och fått ro sig loss. Så kan det gå trots att han är sjökapten. Skönt att vara hemma igen. Vi tog en liten drink för att fira återkomsten.

15/5Vi går runt på olika supermarket för att handla lite. På em. dyker det upp en man som skall hjälpa oss med kylkompressorn. Han grejar och grejar, jag hoppas det kommer att funka bättre nu.

16/5

I dag går vi vidare till St Lucia. Vi har en fin dags segling och ankrar i Rodney Bay. Mycket regn under natten. Jag vaknar kl 01, det är hett i kaptenshytten. Går inte att sova, luften har tagit slut. Jag beslutar mig för att bädda i salongen, där är mycket svalare och skönare. Så det får bli skilda sovrum hädanefter Men. man kan ju hoppas på besök någon gång.

17/5

Vi lämnar Rodney Bay och går till Soufriees som också ligger på St Lucia. Det tar bara 3 tim. Vi lägger oss vid en boj, och får hjälp av en boatboy med en lina i land. Aristocat lägger sig jämte oss. Vi åker in till land för att klarera in och ut. Där träffar vi the Birdman som täljer till 2 st. lyckofåglar till oss att ha med på resan. Sedan tillbaka till båten igen. Här är VARMT. Vi hoppar i och badar. Eftersom det är svårt att gå upp ur vattnet ser man ut som ett russin, när man äntligen lyckas ta sig upp.

18/5

Vi lämnar Soufries kl. 07 och går vidare mot Bequia, räknar med ca 10 tim. segling, 53M. Seglingen börjar behagligt, sedan ökar vinden och båten gungar och vrider sig efter vågorna. Det gäller att hålla sig i ordentligt vid minsta förflyttning. Min mage tycker att båten rör på sig alldeles på tok för mycket, men fort går det ca 8 knop. Skipper tycker däremot att det är riktigt bra segelväder. Vad olika man kan uppleva samma situation. Så småningom avtar vinden och det blir lite lugnare. Vi kommer fram efter beräknad tid kl.17. Det blir tidigt god natt.

19/5

I dag går vi i land på lite sightseeing. På kvällen kommer Pirko och Janne över.Vi tar ett glas vin och sitter och pratar. Kl23 händer något. En segelbåt kommer drivande rakt emot oss. Den har slitit sig och ingen finns ombord. Vi lyckas få fast en tamp, och fäster den akter om Elena. Tur att vi var uppe så båten inte drev ut till havs. Då hade den hamnat någonstans i mellanamerika. Det hade varit synd för ägaren, för i Sverige kostar en J24 ca 25-30000kr.

20/5

Några fiskare kommer förbi och talar om att vår ” släpbåt” är en båt som de använder till att lära ungdommar segla. De åker i land för att säga till ägaren. Ingen dyker upp,så vi åker in till polisstationen för att anmäla vårt fynd. Senare på kvällen dyker ägarn upp och hämtar båten. Han säger inte ens tack- dålig stil tycker jag.

21/5

Vi lämnar Bequia och seglar vidare till Tobago Cays. Här ligger vi nu för ankar. Runt om oss finns flera öar – rena sagoöar. Korallstränder palmer och ” gröna berg”. Vattnet är som hämtat ur en dröm. Alla gröna nyanser finns med- ljus grönt, pistage, mörkgrönt och alla nyanser däremellan. Det är obeskrivligt vackert, hoppas att korten kan göra det rättvisa.

22/5

I dag har vi snorklat och dykit ute vid reven. Skip har tagit kort under vattnet,skall bli spännande att se. Att försöka beskriva detta är en omöjlighet, fiskar,snäckor, lobster, koraller. WOOOW.Till lunch i dag åt vi bananbröd för första gången. Det var jättegott, men annars är brödet här nere urtråkigt.

23/5

Vi gick i land på en av öarna,där såg vi en liguan, jättestor och vacker. Därefter badade vi i det underbara vattnet. Färden går vidare till Mayreau bara en liten bit att segla. Vi tar en långpromenad, äter middag och njuter av den varma sköna kvällen. Skip försöker på Karakoe tillsammans med en skönsjungande fet svart dam, det blev inte så jättebra från skipperns sida. Men roligt.

24/5

Lite bad och snorkling på fm., sedan vidare till Union Island. Går i land och ser oss omkring, tar en drink på Green Bar. Där dom inhemska har med egen sprit, det blir billigare så. Det skulle varit i Sverige det. Man hade åkt ut med rumpan före.

25/5

Vi fortsätter till Cariaco för att klarera in i Hillsbourg- en mysig liten stad. Där på gatan står en broder och säljer någon slags smör som skyddar mot solen. Jag köper en klick för att skydda ansiktet. Sedan vidare till Tyrell Bay där vi ankrade och träffade Einar och Liisa.

26/5

Vi tar en minibuss in till Hillsbourg för att handla köttfärs. Jag tänkte bjuda på moussaka i kväll. Vad vi lärde oss var ,att man kan inte bestämma vad man skall ha till middag, och sedan åka och handla. Man måste göra tvärtom här nere, se vad som finns och laga mat därefter. Det blev grillade kotletter och potatisgratäng- inte fel det heller. Detta åt vi tillsammans med Aristocat och Woy.

27/5

Tvättdag. Även härnere måste man tvätta.

28/5

Nu lämnar vi Turrel Bay och seglar vidare. En fin segeltur ner till Rhode Island som tillhör Grenada. Dagen har varit varm ,kvav och fuktig, så det är underbart att få hoppa i vattnet när vi ankrat. Vi ligger i en vik med underbart fint vatten. Vi åker i land med Aristocat.Gossarna promenerar upp i djungeln medan Pirko och jag tar en stilla strandpromenad. Skip drar ner dingen till stranden och får motorn på stortån, som spricker. AJ AJ AJ.

29/5

Vi går vidare till St. George och ankrar, sedan blir det en taxi till sjukhuset. När man tittar upp i taket är det fullt av mögel,så det gäller att hålla blicken neråt. Standarden är inte riktigt vad vi är vana vid hemma. Vi har kort på det läckra taket. Nageln måste bort. AJ AJ AJ igen .

30/5Blog Image

Vi går på kinarestaurang med Aristocattarna. Det är dyrt att gå ut och äta på Grenada, och utbudet av mat är kyckling eller fisk. Vi fick en meny med ca. 30 olika rätter. Det var bara det att de andra 28 rätterna fanns inte annat än på pappret.

31/5

Jag mår illa (kanske kinamaten). Nu fortsätter vi till Prickley Bay, ligger också på Grenada. Fint ställe med fungerande internet. Jag har fått grattishälsningar från barnen på morsdag- så min dag är räddad.

1/6

Pirko och Janne bjuder på lunch- makaronilåda. Vi bidrar med egenhändigt nybakat bröd.

2/6

Vi åker in till supermarket och handlar- bra utbud av varor här. När vi skall dinga tillbaka är nyckeln till låset bara borta ( inte första gången). Skip får skruva isär låset. Sedan bär det iväg, men bara en liten bit. Motorn bara dör.Mycket underlig motor, den går inte utan bensin. Fram med årorna, och paddla i motvind förstås. Vi blev räddade av en kanadensare som bogserade oss sista biten. Hemma igen och gissa vad som dyker upp- jo nyckeln. Den har gömt sig längst ner i väskan, under all mat. Vilken tur vi har.

3/6

Skip mekar och jag syr.

4/6

Dags att åka iland och handla upp våra sista EC-dollar. De har vi ingen användning för ,när vi åker här ifrån. Det blir mycket att bära. Klarerar ut för att segla vidare till Trinidad. Vi lämnar Grenada kl. 18 och hissar segel, men får ta hjälp av motorn för här är mycket motström. Vi seglar hela natten.

5/6

Vi anländer till Trinidad o Chaguramas kl.13. Det blev en lång resa, 18 tim. och vi har avverkat 77M. Arne och Sylvia möter oss vid kajen. Vi klarerar in på nytt, mycket pappersarbete. Sedan får vi en kajplats- skönt att få vatten och el igen, så nu skall här slösas. Arne och Sylvia kommer ombord på en till-läggare, så även Lasse och Gunilla som vi inte har träffat sedan Antigua.Våra vänner på Arisocat, som vi haft följe med kommer också över. Det blir förstås en trevlig em. På natten sover vi gott.

TRINIDAD

Vår första plan var att stanna på Chagoaramas i 3 veckor, för att fixa med båten. Tidsplanen har nu blivit ändrad något. Vi kommer att stanna här till slutet av sept. då vi kommer tillbaka hit ner efter vår 4 veckors semester i Sverige.

Det första vi får veta om Trinidad är att kriminaliteten är väldigt hög. Vi kommer att stöta på den vid några tillfällen. När vi klarerar in kommer det 2 poliser med automatgevär gående,det är man ju inte van vid precis. Vi kan inte lämna båten och gå över till grannen utan att låsa ordentligt. Att lämna marinan efter att det blivit mörkt gör man inte heller.

För några veckor sedan när jag skulle ta en liten promenad med Cindy (Cindy är en liten pudel som hör hemma på Aritocat, och som vi passar medan matte och husse är i Sverige. . Hon får egentligen inte sätta sin tass i land, men hon behöver ju kissa lite ibland. Så vi smyger oss i land 2 gånger om dan.( Mer om Cindy senare.) så var det fullt pådrag inne på marinan. Vi går från bryggan in på marinan .Där ser jag 8 civilklädda personer med automatgevär och 5 personer som ligger på marken. Sedan hör jag ett skott och då är det dags för mig och lilla Cindy att dra oss tillbaka till båten. Hellt plötsligt var hon inte kissenödig längre. Sedan kommer 4 polisbilar med tjutande sirener. Vi får reda på att polisen blivit tippsade och det handlade om knark och vapen. Vi läste om det i tidningen dagen efter, och det verkade inte som någon hade blivit skjuten. Det är lite otäckt när det kommer så nära. Varje dag läser man i tidningen om nya mord. Nu i juli är de uppe i över 300 mord. De flesta mord knarkuppgörelser och liknande. Nog om detta nu.

Trinidad är så mycket mer. Varje lördag åker jag till marknaden. Vi åker med Jessies bus, det är tryggt och bra. På marknaden köper man färska, råa räkor –jättestora, som man sedan kokar, steker eller grillar. Där finns också mängder av färska grönsaker , de flesta mycket billiga. Sedan åker vi vidare till Hi Lo en välsorterad supermarket och handlar allt annat. Det är det stående lördagsnöjet.

Barbeque har vi på marinan varje söndag och lite dessemellan. Detta innebär att alla tar med sig mat och dryck, och så har vi trevligt tillsammans.

Till Trinidad kommer många båtar för att gå upp på land och bottenmåla och meka med med sina båtar, så även vi. Så här ligger många båtar länge, och man blir som en stor familj. Nu umgås vi med 3 Danska båtar, ett par kanadensiska damer, ett par från Australien, och så är det 4 båtar från Sverige. Vi firade midsommar tillsammans med Jansons frestelse ,köttbullar och inlagd sill gjord på flygfisk (smakade väldigt gott) man tager vad man haver. Samma dag passade Britt( och Mads) på att föda en liten dotter. De är en av våra danska vänner . De åkte in till sjukhuset kl. 11 och kom tillbaka med en liten dotter kl.20. Hon skall heta Naja som betyder liten syster. Hon har 3 äldre syskon, Och de bor på en båt som är mindre än Elena. Sen kom mormor och morfar ner och hälsade på, och då var de 8 personer ombord. Oj oj oj .

Klimatet här är VARMT mellan 28 och upp till 40 grader. Vi fryser alltså inte men svettas otroligt mycket. Ett band runt pannan(svettband) är nödvändigt för att kunna se. Nu har vi också kommit in i regnperioden. Vad härligt med ett uppfriskande regn trodde jag, men ack vad jag bedrog mig. Efter regnet blir det ännu mer fuktigt, och på tal om regn, det regnar inte det forsar ner. Det bildas stora floder på en halvtimma, där det tidigare var helt torrt. Så man blir ofta lite våt om foten, så även hela kroppen.

Den 13/6 åker Janne och Pirko hem till Sverige och vi får titta till deras båt under de 2 mån. som de skall vara hemma. Dessutom får vi ta hand om Lilla söta fröken Cindy ifrån Sverige som blev våran i 2 månader i sträck, sötast av alla vovarna man sett. Hon är en 11 år ung minipudeldam, och mycket sällskaplig. Utanför vår uteplats står det en skylt No pets allowed,så där får hon alltså inte vara. Men eftersom Cindy inte kan läsa så bryr hon sig inte om det. En kväll när vi stod uppe på land lämnade vi Cindy på båten, låste och gick bort till uteplatsen för att träffa några vänner. Medan vi sitter där kommer lilla Cindy trippande tillsammans med en av vakterna som undrar om det är vår hund.Ja det är det, men hon var ju inlåst. Hur kom hon ut? Jo förmodligen genom att hoppa ut genom en ventil, därifrån är det mer än 4 m. ner till marken. Hon hade inga men efter flygfärden, utan allt var som vanligt och hon var jättelycklig att hon hittat oss. Sedan dess följer hon oss vart vi än går, eller så får vi anlita hundvakt. Vi har döpt om henne till Tutteruttan, det tycker vi passar henne så bra. När vi tar våra små promenader på marinan så hoppar och skuttar hon omkring så glatt. Hon hälsar på alla hon stöter på, och är mycket omtyckt av alla. Det finns ett problem, och det är alla fästingar. Eftersom hon ligger i min säng på natten får även jag ta del av dessa små odjur. Jag försökte få henne att ligga någon annan stans, men hon vann efter en natts gråtande och hoppande upp och ner. Jag satte en 5 liters vin kartong ivägen där hon brukade hoppa upp, och somnade gott. När jag vaknade, vem låg i min säng? Jo Tuttiruttan förstås. Hon skulle inte ha kunnat hoppa upp, men vill hon verkligen något så kan hon ändå. Så det är bara att fortsätta jaga fästingar. När 2 månader gått kommer gammelhusse och matte tillbaka. Så fort Tuttiruttan hör Jannes röst rusar hon iväg överlycklig att få se dem båda och förvandlas åter till Cindy.Så vi säger tack för lånet, det har varit ett sant nöje.

Jag har varit på Amerikanska ambassaden i Port of Spain för att ansöka om visum. Vi tar maxitaxi in till stan, och får sedan gå en bra bit för att komma dit.Där satt jag tillsammans med ca 200 andra personer och väntade i ett rum utan luftkoditionering i över 4 tim. Ingenting hände- de hade problem med sina datorer. PUST STÖN. Jag fick ny tid dagen efter. Samma resa, men denna gång tog det bara 50min. Jag fick lämna mitt pass som de skulle skicka till mig det skulle ta ett par dagar. Jag väntade och väntade, men inget pass kom. Jag gick till posten efter 5 dagar- inget pass. Nästa dag tillbaka igen- inget pass. Efter 1 vecka fick jag äntligen tillbaka passet med visa.

Nu har Skip varit i farten igen. Denna gång lyckas han klämma 2 fingrar så han fick åka till sjukhuset och sy 12 stygn. Han hade tur att fingrarna sitter kvar. Jag får väl ha honom i koppel hädanefter och se till att han håller bättre koll på fingrar och tår.

Klockan 5.45 varje morgon är det ett väldigt liv på papegojorna. Då flyttar de från ena sidan av ön, över viken och till andra sidan ön. Denna procedur upprepas kl. 17.45 , och så är de tillbaka igen. Detta upprepas varje dag så vi kan ställa klockan efter dem.

Glasögon kan man köpa till ca halva priset om man jämför med Sverige. Så jag gick naturligtvis till optikern och efter en vecka var jag tillbaka för att hämta mina 2 par nya glasögon.

Nu är det bara 6 dagar kvar tills vi åker hem till Sverige och hälsar på våra nära och kära. Det skall bli underbart att få kramas riktigt ordentligt. Så nu avslutar jag detta resebrev, fler följer så småningom.

Många kramar Anna-Lena o Skip.

  • Comments(0)//blogg.elena.li/#post12