S/Y ELENA

S/Y ELENA

Kap Verde- Atlantöverfart- Antigua- Barbuda.

ResebrevPosted by mats Sat, March 21, 2009 22:32:18
Hej på ER alla. Ja sist jag skrev så hade vi nyss lämnat Las Palmas. Och som vanligt så går det inte som man planerar. Den sjösjuka tjejen gick till slut med på att ta ett sjösjukeplåster och blev då lite bättre ett tag. men efter ett par dygn tog hon ytterligare ett och det var nog inte så bra. det är starka grejor. Så hon började hallucinera och skaka, så vi blev lite oroliga. Efter att ha avlägsnat plåstret blev det bättre. Men vi beslöt ändå att det var bäst att gå in till Cap Verde och sätta
henne i land. Så vi ändrade kurs mot CV. Till ön Sao Vicente, Mindelo anlände vi mitt i natten mellan 15-16feb. efter 8 dygn. Vi lyckas hitta in till marinan där vi avslutar nattens segling med en flaska vin.

Dagen efter månd. 16/3 Klarerar vi in, som är en omständig procedur, vilket vi kommer att få vänja oss i dom Karibiska öarna.
Vi handlar lite frukt o grönt och klarerar ut igen och lämnar Mindelo kl 19 på kvällen. Vi är nu fyra ombord och delar upp vakterna 2tim till rors o 6 tim ledig. Vindarna är inte dom perfekta passadvindarna, utan lite mer nordostliga, med lite kallare nätter och kraftig rullning. Vädret är inte heller så stadigt, med rätt så många regnskurar. Denna typ av väder följer oss ca 9 dygn.

Den 17/2 får vi vår första guldmakrill, bara ca 1kg, men tillräcklig till en middag.
Onsd. 18/2 jennie går ut på morronen o känner på fisklinan, jodå där hänger guldmakrill nr 2. Lite bättre storlek ca 2 kg. Vi äter frukost och 10 min senare sprattlar det igen. En till i ungefär samma storlek. Så nu har vi färsk mat i några dagar. Vi badar på badplattformen det känns friskt att blaska av sig ibland. Dagarna går fort.
Måndag 23/2 strular det till sig lite mer än vanligt. Först går nedhalet av till styrbords bom, sedan går skotet av till genuan. Det är inte så lätt att få tag i det fladdrande skothornet och få dit skotet igen. men det måste bara gå, det finns ingen hjälp att få mitt ute på atlanten. Efter det står guldmakrillarna på kö bakom båten. Två st 4 o 5kg ungefär, sedan är det dags att ta upp reven några dagar. Det är en fantastiskt god fisk, men man kan behöva åtminstone en dag fiskfri i veckan.
Senare på dagen passeras halva vägen från Cap Verde till Antigua. Där släpper flickorna i sin flaskpost i havet, intressant om dom får något svar.
tisdag 24/2 Återigen slits styrbords genuaskot av. det går av där det går igenom kroken på bomnocken. Även revlinan till rullen är ordentligt sliten. Vi vänder på linan och får då den sämsta biten inne på rullen. Tjejerna tävlar, vem som kan få upp den högsta farten i nerförsbackarna. Jennie leder dagen med 15,7 knop.

Onsdag 25/2 kommer äntligen passadvinden, varmare vindar o plattläns i behaglig rullning. sol och 26gr varmt i skuggan och t-shirt temperatur på natten. Skepparn bakar bröd för första gången. Går att äta.

torsd. 26/2. Om vi tyckte vi hade strul tidigare, så fick vi det ordentligt på natten. Allt elände händer på nätterna. Babords genua sprack rätt av på mitten. Alle man på däck. Bägge genuerna måste ju ner, då dom sitter i samma svirvel o fall. Man får några ordentliga snytingar av dom flaxande skoten. man får lust att slå tillbaka, men jag tror inte det hjälper. Tillslut får vi ner allt och vi pustar ut och orkar inte mer den natten utan kör maskin tills det blir ljust. När vi hämtat oss och ätit
frukost orkar vi sätta storen och fortsätter med saxad spirad genua. Det går lika fort, men jag tycker det är lite otrevligt att ha gipprisken trots gajning. Senare på förmiddagen är vi tvungna att sanera kylen, där det runnit ut lite fisksaft som luktar rutten pyton. Varmvatten o klorin gör susen. Mitt på dagen händer det otroliga att vi får väja för en stor tanker som kommer på kollisionskurs mitt på atlanten.

Fred. 27/2 28gr varmt. På em. får vi ett ordentligt hugg. Meri drar in allt vad hon orkar. Vi ser en klarblå rygg bakom båten. Vi undrar vad detta kan vara. När den kommer närmare ser vi att det är det vanliga en guldmakrill, med vilken bjässe.
Tillslut får skepparn tag i den med huggkroken. Vi ger den en ordentlig vodkashot, så den lugnar ner sig. huggkroken böjde sig av tyngden. Väl uppe visar det sig att den är 1,25m lång och uppskattas till minst 20 kg. Det blir många middagar på en sån.

Lörd. 28/2 vinden avtar och vi startar maskin, för att hinna fram tills Anna-Lena landar på Antigua. Hon skall landa kl 15.45 på måndag.

Söndag 1/3 Mycket varmt o svag vind, motorgång dygnet runt. Vi stannar på dagen för ett allmänt bad, nu börjar det bli riktigt gott.

Måndag 2/3 Jennie fixar scones till frukost och land skymtar när vi har 27M kvar. När vi har ca 15M kvar får vi telefonkontakt och kan ringa dom därhemma. Kl 13 anländer vi till English Harbour. Nästan exakt efter 3 veckors segling fån Kanarieöarna. Lasse o Gunilla möter upp, vi går till kaj och får några efterlängtade tilläggare. Sedan den vanliga besvärliga inklareringen. Som tur är så ligger dom tre myndigheterna i samma kontor. Kl 17 kommer Anna-Lena med taxi från flygplatsen. Ett kärt återseende,
med många kramar o pussar. Det var lite nervöst om A-L skulle bli insläppt i landet, utan att ha returbiljett. Men allt gick väl. På kvällen hade vi fest allesammans med massor av stekt Guldmakrill. Godis. Lasse är en tacksam gäst, för det blir garanterat inga rester. Det blir en rätt så tidig kväll för alla var lite trötta.

Tisd. 3/3 vi tar det lugnt, fixar lite med båten o A-L packar upp sin stoora trunk.

Onsd. 4/3 skip o A-L tar bussen in till St.John för att handla lite grann. Jrsk-båten Bakbrus ankrar alldeles utanför oss och vi får en trevlig pratstund i sittbrunnen på Elena. Dom är på väg mot Panama för att gå ut i Stillahavet redan i år.

Torsd. 5/3 Våra gastar lämnar skutan för att bo iland ett tag. Vi går ut och ankrar i Freemans Bay i närheten av Emmy, Lasse o Gunilla. Anna-Lena får sitt första bad i karibien. Gott, annat än det kalla vattnet på kanarieörna. Vi tar några omgångar Chicago på kvällen, tillsammans med lasse o Gunilla. Jämt mellan skip o Lasse, som vanligt tävlar i kaxighet.

Fred. 6/3 Forsätter med rengjöring, A-L på insidan o skip skrubbar botten, bort med långhalsar o gammel skit,första rengjörnigen sedan hemma i somras. Vi får tiilsägelse av Coastguard att vi måste ha gästflagg, vilket vi inte hunnit skaffa.
Vi tar dingen ut till revet och snorklar lite, men hittar inga languster. det blåser friskt i hamnen och klockan 19 på kvällen släpper ankaret. Vi driver mot en amerikansk båt och skip har fullt sjhå att hålla från. Ropar på A.L för att få hjälp, hom kommer dirkt från duschen i bara handduk, vilken lätt blåser av henne i vinden. Lite panik en stund. Men som tur var är Lasse tillhands och kan hjälpa oss att reda ut situationen och ankra om med dubbla ankare.

7/3-10/3 Vi ligger kvar Freemas bay, badar o fixar lite med båten. magneten till elverket lossar och skip får lite extra jobb.

Onsd. 11/3 Meri har äkt hem, hon hade fått ett nytt jobb, som hon var tvungen att ta tag i. Jenni och Lena hittar en amerikansk båt som dom mönstrar på. Även en sådan sak är mycket krånglig, med intyg o pappersexercis. Nu är vi fria att göra vad vi vill. Vi lämnar Freemans bay och går ut till Green Island, där vi hittar en paradisvik. Där ligger vi tre dygn, snorklar o badar och bara kopplar av. Vi har hela tiden kontakt med det skandinaviska nätet över kortvågsradion. Det är Lasse på Charlotta
en Jrsk-medlem som håller i nätet. Vi får kontakt med Aristocat som är på Guadeloupe och har fått ställa upp på två scharterveckor som resrv för Merengue som fått något problem. Aristocat säger att dom seglar upp till Anigua till den 14/3.

Lörd. 14/3 vi bestämmer att vi går in till Falmouth bay och får en underbar slör dit. på kvällen anländer Aristocat, med Janne o Pirko. Det blir ett glatt återseende, då vi inte setts sedan Kanarieöarna. Så är seglarlivet, man möts o skiljs o möts igen. Det finns alltid något nytt att berätta och kvällarna går fort när man har trevligt.

Sönd.15/3 På dagen tar vi dingen in till Mad Goose en bar med internet. Ibland kan man hitta något gratisnät från båten, men oftast ligger man för långt ut. På kvällen tar vi en taxi, tillsammans med Jan o Pirko, upp till Shirleys Hights. Det är en stor anläggning med barbeque o levande musik. Det ligger högt uppe på berget, med en vidunderlig utsikt över både English och Falmouth harbor. Det är fantaqstiskt med alla megayachter med alla sina lampor och röda i toppen. Vi käkar lite gott och tar
givetvis några rompunch och lyssnar på musik. Tyvärr vad det inte den vanliga steel o raeggy utan mer vanli pop. Vi hoppar i alla fall runt lite grann.

Månd. 16/3 En lugn dag med en nykter filmkväll på Aristocat.

tisd. 17/3 Anna-Lena o Pirko tar bussen in till St.John för att handla, skip hjälper Janne att byta anoder under hans båt. Det är lite meckigt att jobba under vattnet, så en hjälpande hand kan vara bra att få. På kvällen går vi ut och tar några rompunsh.

onsd. 18/3 Efter den sedvanligt krångliga utklareringen,lämnar vi Falmouth o Aristocat och seglar mot Barbuda. Vi kommer fram efter att solen gått ner och det blir fort kolsvart. Vi ser några ljus från land, men det går intee att bedömma hur nära land man är. Vi ankrar på 6m djup och får en lätt rullande natt.

Torsd. 19/3 På morgonen ser vi att vi hamnat rätt så långt ut. vi ankrar om betydligt närmare land där vi slingrar in mellan Korallreven. Vi har en fin utsikt mot en kilometerlång vit sandstrand, med palmer bakom. Vi går iland med dingen o tar en promenad i den mjuka sanden. Skip snorklar på ett korallrev i närheten av Elena och hittar ett 20kg Deltaankare, som någon varit tvungen att dumpa. Det måste varit panik så nära revet. En stor stingrocka bevakar mig när jag, med bågfil, kapar kättingen
för att kunna bärga ankaret. Ett reservankare kan vara bra att ha.

Fred. 20/3 Anna-Lena bakar(på skepparns begäran) kanelbuller, så när Aristocat anländer blir det Gevalia o nybakade kanelbullar som eftermiddagsfika. På kvällen blir det middag, med fläskfilé öch rödvin på Aristocat. Som vanligt en mycket trevlig kväll.

Lörd. 21/3 Vi hade tänkt göra en nattsegling upp till St.Barts, men det var sånt svall, så man kunde inte gå iland, så vi beslöt tillsammans med Aristocat att vi seglade direkt efter frukost i stället. Så i skrivande stund sitter jag nere och kämpar med den här reseberättelsen. Vi länsar fram med saxade segel o spirad genua. Solen skiner 7m/s o fisklinan är ute. Autopiloten styr. just nu har vi 41M kvar och kommer att komma fram i mörker. Men Janne har varit där tidigare och han får guida oss
in. Vi får väl vänta, utanför hamnen, på dom nån timme, Elena seglar ju så fort. Vi har det väldigt skönt.
Tills vi hörs igen kram till alla från Anna-lena o Mats

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.